söndag 31 januari 2010

Ohly visar vägen i burkadebatten

Jag hade inte tänkt ge mig in i den på många sätt osmakliga burkadebatten. Inte för att jag saknar åsikter i frågan. För mig är det självklart såväl att burka är ett uttryck för förtryck som att man inte bekämpar förtryck genom att lagstifta om hur människor ska klä sig. Jag har avhållit mig från att ge mig in i diskussionen för att jag har svårt att se hur den ska leda någon annanstans än till förenkling, fördumning och stigmatisering av redan stigmatiserade grupper. Det har inte ett dugg att göra med en rädsla för känsliga frågor. De som säger att det finns en massa tabun i integrationsdebatten snackar strunt. Däremot finns det en tendens att skymma viktiga frågor med irrelevanta symbolfrågor - som burkafrågan.

Men efter partiledardebatten vill jag lyfta fram hur Lars Ohly hanterade frågan. Han visade vägen genom att bredda diskussionen till att handla om jämställdhet och jämlikhet ur ett bredare perspektiv. Ohly pekade bl.a. på hur vårdnadsbidraget förutom att i största allmänhet bidra till ojämställdhet riskerar förhindra att kvinnor i grupper där starkt traditonella könroller råder tar sig ut i samhället.

Något tillspetsat vill jag påstå följande: De rödgröna har en politik för jämställdhet. Regeringen har en politik för ojämställdhet. Det bidrar till att Reinfeldts engagemang för kvinnor som förväntas bära burka mest framstår som en flört med främlingsfientliga krafter.

Om man däremot på alla plan tar strid för människors lika villkor - utjämnar löneskillnader, kämpar för att skolbarn ska slippas begränsas till "pojkar" och "flickor" och slåss för fler pappamånader - då kan man också med trovärdighet ta sig an svåra frågor om flickor och kvinnor som får sin frihet begränsad av religiösa dogmer eller tryck från familj och släkt.

Tack Ohly (även du ska väl ha lite cred ibland), för att du visade vägen. Låt oss göra valet 2010 till ett jämställdhetsval.

torsdag 28 januari 2010

Visar du vägen, Maria?

På tisdag har miljöpartiet i Huddinge glädjen att presentera världens bästa språkrör. Maria Wetterstrand ska tala, lyssna och svara på frågor i Folkets hus i Huddinge Centrum.

Jag tänker fråga Maria om vad de allt mer alarmerande rapporterna om tillståndet för jordens klimat innebär för miljöpartiets klimatpolitik. Måste vi inte vässa vår politik om vi ska vara trovärdiga i vårt arbete för ett hållbart samhälle? När allt mer tyder på att de prognoser FN:s klimatpanel presenterat är rena glädjekalkylerna borde väl rimligtvis vårt parti skärpa kraven på åtgärder mot klimatförändringarna?

Av det lilla jag begriper om vad forskarsamhället säger om klimatet drar jag slutsatsen att det inte duger att bara fokusera på omställning till energisnål och fossilfri teknik. Vi måste komma ut igen som det systemkritiska parti vi är och vara tydliga med att den västerländska livsstilen måste förändras. Om inte den gröna rörelsen visar på vägar bort från köttfrosseri och överkonsumtion – vem i alla sina dar ska göra det då?

Jag har tjatat om detta förr. Likaså har jag tjatat om att det aldrig funnits bättre förutsättningar för att vinna gehör för en radikal grön politik. Aldrig förr har vi haft så kompetenta och populära företrädare. Och aldrig förr har människors medvetenhet om miljöfrågornas allvar varit större.

Jag tror på din förmåga att visa vägen, Maria. Gör du det själv?

onsdag 27 januari 2010

Är det bara VM som räknas?!

Jag vet inte om det beror på att jag mest ser sport som ett roligt sätt att uppnå välmående. Eller på att jag har haft förmånen att motionsträna med en tidigare medlem i den svenska höjdhoppseliten som både utgjort ett livs levande exempel på att det är kul med sport genom att glatt ge sig på varje gren som kommit i hans väg (från diskus till slalom) och visat prov på en envishet som jag inte kan annat än avundas (pers ute på 2,22 sattes i början på 80-talet, följt drygt 10 år senare och vid ca 35 års ålder av pers inne på 2,23 samt guld i veteran-VM vid 40 års ålder på 2,05 - och så länge jag känt honom med en glädje i utövandet som funnits där oberoende om det handlat om företagsmästerskap eller "riktiga" mästerskap). Hur som helst provocerar mig Lars Anell, den nya styrelseordföranden för Vetenskapsrådet, våldsamt när han citeras i tidningen Universitetsläraren:

"Det är som med höjdhopp, ingen nöjer sig med tanken på att bli bäst i distriktsmästerskapet. Det är självklart att vi ska försöka stärka svensk forskning av yppersta internationell klass, men det är också viktigt att se till att all forskning i Sverige är av hög kvalitet."

Jag instämmer till en del, forskning i Sverige ska hålla hög kvalitet (liksom undervisningen där jag tycker mig se att vi är på samma linje vad gäller vikten av bra lärare). Men det måste också finnas utrymme att göra fel och att pröva nya saker - som kanske visar sig inte vara så bra. Så som excellenta forskningsmiljöer betonas i olika sammanhang låter det som att det bara är detta som räknas, i strategidokument och verksamhetsplaner framhålls att man ska hålla internationell klass. Jag tror att det viktiga är att man möjliggör skapandet av stimulerande forskningsmiljöer där det fungerar att vara kreativ - och där man inte hela tiden kvantifierar framgångar och räknar antalet publikationer. Någonstans har jag läst att när man jämförde världsledande forskningsmiljöer så var det inte antalet högt rankade publikationer som skilde ut dem - utan hur man hanterade "misslyckade" experiment och negativa resultat. Dvs om man införlivade och drog lärdom av de resultat som inte blev som förväntat. Jag har däremot svårt att se att just viljan att vara världsledande leder någonstans. Och om man har roligt och gör någonting bra - så kanske det räcker med att vara bäst i DM. Inom sporten pratar man om det nödvändiga i breddidrott, för att få fram talanger men också av folkhälsoskäl. Betydligt fler idrottar och motionerar på lägre nivåer än de som gör det i internationella mästerskap. Inom forskningen finns det anledning att ha en bred och stabil bas i grundforskningen. Kanske är det det Lars Anell menar - men då är det inte bara OS och VM som räknas!

tisdag 26 januari 2010

Kommuner måste våga ställa miljökrav vid upphandling!

DN rapporterar att många kommuner är dåliga på att ställa miljökrav vid upphandlingar, och att det när det görs ofta handlar om ja/nej-frågor som "Har företaget miljöpolicy?". Tyvärr gör det mig inte ett dugg häpen. Jag tror att det väldigt ofta händer att man helt enkelt söker det anbud som ger den lägsta kostnaden, för att det är enklast så eller av okunskap. Att jämföra slutsummor är mindre komplicerat än att jämföra vad som ligger bakom den producerade varan/tjänsten. Och många verkar tro att man måste välja det anbud som ger lägsta pris - men det handlar mycket om vilka krav man ställer vid upphandlingen. Och här kan kommunerna helt klart bli vassare.

Jag har tidigare bloggat om mina erfarenheter från Förskolenämnden i Huddinge där jag tills alldeles nyligen varit ordinarie ledamot för miljöpartiet och där den borgerliga majoriteten inte har lyckats uppnå ens minimalt ställda mål om miljöledningsarbete. Och utan systematiskt miljöarbete, t ex genom miljöledningssystem, blir alla framgångar slumpvisa och oerhört personberoende. Där det finns enskilda tjänstemän som driver på kan man trots allt nå resultat, men det är betydligt mer sårbart att lita till dessa individer jämfört med om miljöarbetet är införlivat i organisationen. Här finns mycket kvar att göra!

söndag 24 januari 2010

Demokratin behöver gröna idéer

Många journalister vill göra det kommande valet till en fråga om Fredrik eller Mona. Mona eller Fredrik. Men om det är något som kvällens duell mellan de båda visade var det behovet av alternativ i svensk politik.

Fredrik gjorde sitt bästa för att trots verkligheten skryta över den förda politiken och Mona kritiserade den samma och lovade att rätta till en del av det alliansen ställt till med, inte minst de orättfärdiga reglerna i sjukförsäkringen. Men den som väntade sig framtidsvisioner blev besviken.

Kanske kan man inte förvänta sig vackra berättelser i en kort debatt, styrd av en programledare. Men jag tror att det är värre än så. Jag tror att de stora elefanterna i svensk politik helt enkelt inte vet vart de vill, förutom till makten. Moderaternas chans att behålla makten ligger i att framstå som lite mer dugliga sossar. Och för socialdemokraterna räcker det förmodligen att peka på konsekvenserna av den borgliga politiken den här gången.

Men vill man att politiken ska formas utifrån idéer om hur vi ska få ett samhälle där vi både kan överleva och leva i framtiden, där vi får utrymme att växa och tillåts vara små, där vi är fria att skapa oss själva och där vi kan foga oss samman – ja då får man söka svar på annat håll.

Därför blir jag en aning bekymrad när den rödgröna oppositionen för den som följer politiken via medierna allt mer framstår som ett enda parti. Jag hoppas verkligen inte att trycket på att formulera ett trovärdigt regeringsalternativ blir så starkt att mitt eget gröna parti tappar bort sin särart. Inte bara för att Sverige och världen behöver en tydligt grön politik. Utan för att själva demokratin behöver syre från gröna idéer för att inte kvävas i en gäspning över skattesatser och inkomsttak i ersättninsgsystem.

lördag 23 januari 2010

Gör som Vellinge - ta ansvar för verklighetens barn!

Efter att Vellinge kommun gjorde bort sig i höstas med sin vägran att ta emot ensamkommande flyktingbarn har åtskilliga kommuner slutit avtal med Migrationsverket - däribland Vellinge själva.

Huddinges borgliga majoritet insisterar dock. De tänker inte sluta något avtal med Migrationsverket. De hänvisar till att kommunen tar emot ett antal barn ändå, som själva tar sig till Huddinge för att bo hos släktingar. Några har också fått fosterfamiljer.

Visserligen är det bra att man strävar efter att barnen ska bo i riktiga hem och inte i gruppbostäder. Men de ansvariga politikerna vill inte alls låtsas om de många barn som idag trängs ihop på tillfälliga tranistboenden under lång tid, utan möjlighet till riktig skolgång och ett ordnat liv. Det är helt avgörande för dessa barn att fler kommuner sluter avtal med Migrationsverket.

De rödgröna i Huddinge är överens. Vi vill följa Vellinges exempel och ta ansvar för verklighetens barn!